Idag har jag och älskling varit tillsammans i 2,5 år.
Det är inte klokt vad tiden gått fort, och hur mycket som hunnit ske och förändras under den tiden.

Jag satt och tittade igenom gamla inlägg och hittade detta i bloggen. Ändrade bara så det står behöriga och korrekta uppgifter om nuläget istället för dåläget.


Det var en vintereftermiddag i januari 2007, som jag såg dig för allra första gången. Jag minns känslan som kittlade i magen, jag vågade inte se på dig. En kort tid därpå så träffade vi på varandra av en ren slump, jag blev helt till mig och visste inte hur jag skulle bete mig, jag var så blyg.
Tiden gick och vi började prata lite smått, vi bestämde oss för att träffas. Jag visste inte om det var rätt eller fel fast idag vet jag att det var det bästa jag gjort, att jag åkte till dig och vi började lära känna varandra. Det har lett till att vi har spenderat två och ett halvt år tillsammans nu, vi har haft både goda och dåliga stunder men trots alla motgångar så står vi upp tillsammans än idag.

Vi har sårat varandra, gjort varandra så fruktansvärt illa, gått åt skilda håll men trots allt detta har vi funnit varandra igen. Banden är så starka så ingenting kan slita dom isär, ingenting kan få oss att lämna varandra för att gå en annan väg än den vi bygger upp tillsammans. Ingenting!
Jag är så glad att vi står här idag, att vi håller ihop och kämpar vidare.

Jag har gjort klart min utbildning, du har fått ett bra jobb med godtagen lön. Vi ska söka lägenhet och nu framöver flytta ihop och stärka banden på så vis med. Ett mysigt hem med frid och harmoni ska vi dela. Vi håller på att ta oss an livet och vi gör det tillsammans, så som jag hoppades redan den 1/4 2007, när jag la mitt hjärta i dina händer.

Älskling, du ska veta att jag är stolt över dig, du har inte haft det så lätt alla gånger men ändå står du på benen än idag. Nu har 20 år gått av ditt liv och du är en utav de starkaste människor jag lärt känna. Du är för mig så betydelsefull att jag inte skulle ha råd att förlora dig, jag behöver dig i mitt liv. Du har fått mig att tro på någonting som jag förut inte trott på. Du har fått mig att tro på en framtid och den är tillsammans med dig. Jag är så glad att just vi fann varandra min skatt!
Jag trivs med dig, jag vet att nu har jag funnit rätt och jag hoppas att du aldrig lämnar mig och vill gå åt ett helt annat håll. Jag tror på dig, jag tror på oss och jag har aldrig förut känt så starkt för någon som jag känner för dig. Inte ens i närheten, inte ens en bråkdel.

Du kom med något viktigt, du kom med en mening till att fortsätta med allt. Jag var så trött, nära på att ge upp skolan, hade ingenting att vara glad åt, gjorde saker jag innerst inne inte ville, umgicks med sådant folk som kunde leda mig in på fel vägar.. Ja, det var så mycket som gjorde allting så fel. Men du räddade mig. Du tog mig till dig, du gav mig chansen till att se världen ur ett annat perspektiv. Du öppnade mina ögon och visade mig andra platser, nytt folk, ja, helt enkelt en helt annan livsstil. Jag är på ett helt annat sätt idag är jag var för 2,5-3 år sedan. Jag har förändrats till det bättre och jag börjar bli vuxen nu, tillsammans med dig.

När vi träffades var jag 16 och du 17. Små odrägliga tonåringar helt enkelt. Men nu är jag 19 och du 20, vi börjar bli äldre och tänka på ytterligare ett annat sätt. Det glädjer mig och jag hoppas att det vi har är identiskt till varandra livet ut.

Jag älskar dig min flicka och glöm aldrig bort att; när en människa sviker så finns oftast en annan människa där och stöttar men de gånger även denna sviker så finns jag där och tar dig i min famn. Jag lämnar dig aldrig!