Jahaja, då kom man hem från Strängnäs och Sara igår. Det var jätte skönt att få komma iväg lite trots att jag saknade min underbara pojkvän hela tiden. Men kul att träffa lite folk man så sällan träffar. Hade jätte trevligt och kul tillsammans med dom! :D
Var meningen att jag skulle ta tåget hem också men det blev buss istället för att passa in tiderna bättre. När jag väl satt på bussen hem kände jag att jag verkligen inte skulle orka sitta på nästa buss med. Då ringde min siss Alexandra och frågade var jag var och om jag ville ses en stund. Så hon och Sandra åkte ner på stan med bilen och hämtade mig och skjutsade hem mig till min fina pojkvän som var så snäll och kom ner och hjälpte mig att bära upp all packning som jag fått med mig hem till Eskilstuna. Slängde bara in skiten i rummet jag har uppe hos dom, för vad har jag för användning av det liksom?
Kvällen fortsatte, massa mys, blev så att jag tillslut sov kvar hos honom. Låg och tittade på min lilla trötter när han försökte somna. Fast rätt som det var fnissade jag till så stackaren fick ju aldrig somna in, tills det att jag blev så trött och somnade jag med.
Den där känslan jag får när jag bara ser på honom, den är underbar. Det kittlar i hela kroppen och jag ryser bara jag tänker på det. Han är så fin! Förstår inte hur JAG kunnat få en sån fin människa. Helt seriöst, jag finner inte ens ord till att förklara min tacksamhet över att jag har honom, just HONOM!

Imorse ringde bådas alarmklockor och jag fick självmordstankar (inte riktiga sådana) när jag kollade på klockan. Den var inte ens åtta men jag visste att stänger jag av min klocka så struntar han i att gå upp och sover hela dagen istället. Så det var bara upp och hoppa och låtsas vara nöjd med situationen som att jag hade världens bästa liv som får aggera mamma åt min morgontrötta pojkvän på morgonarna. Ingen höjdare direkt men vad gör man inte för en sån liten buse? Har försökt få in i hans huvud att han måste sköta skolan. Visst, han är väl glad att jag fått upp honom när han väl kommer dit, men att få upp honom kan vara ett riktigt helvete, rent utsagt, ibland. Man vet aldrig vilken sida han vaknat på och hur man blir bemött när han märker att hans extremt jobbiga flickvän sitter och tittar på honom och försiktigt försöker få liv i honom. Haha, tycker egentligen lite synd om honom ibland, men det är samtidigt rätt åt honom ;-)

Hur som helst. Vi gick till Ica Maxi innan han gick till skolan. Han skulle tydligen ha energidryck och jag skulle ladda min mobil med pengar och köpa hårfärg. (Fick till och med stå kvar utanför Maxi en stund och se så han gick åt rätt håll åtminstone. Där slutade sedan spåren så vi får väl se var han egentligen hamnade..)
Nu sitter jag hemma i alla fall. Fastighetsskötarna har precis varit här och lagat duschen som varit trasig så nu väntar jag bara på att min hårfärg ska sköljas ur, sen blir det en dusch för mig vill jag lova!
Blir rött hår igen, fast får se hur resultatet egentligen blir.. Det blir nog en riktig överraskning. Sen blir det svart underhår. Efter denna färgning blir det förmodligen inget mer rött för min del. I alla fall inte än. Tror jag ska bli mörkhårig/brun igen. Det är det lättaste tror jag. Vill inte färga så mycket heller. Så det är nog det allra bästa om jag gör så. Behöver inte tänka på någon utväxt eller någon urfärgning då direkt.

Jaja, nu är det snart dags för urtvättning. Tjingeling!