Jag misstog mig, glömde helt bort vad som egentligen betyder något för mig och mitt liv. Jag trodde jag kunde dölja alla känslor och all saknad bakom ett kallt och hårt skal. Jag trodde att om jag bara ler så tror alla att jag är glad, att jag mår bra och att allting är bättre än nånsin. Jag lyckades ganska bra med det, jag höll min mask och ingen kunde krossa mig förutom jag själv. Vilket jag till slut gjorde. Jag rev min egen mur, jag ville inte låtsas mer.
Idag är jag glad att jag gjode det. Jag är glad att jag gick tillbaks till där jag hör hemma, i min flickas liv, i hennes famn och till hennes kärlek som gör mig varm. Jag vill aldrig gå miste om detta igen.
Jag ska aldrig svika dig, ljuga för dig eller gå bakom din rygg. Men jag ska stå vid din sida, vara dig trogen, älska dig och vårda oss, våran kärlek som vi för alltid ska dela.
Utan dig är allt så kallt, det finns ingen som förstår mig på det sättet som du gör. Ingen som kan beröra mig på det sättet som du kan. Du vet precis hur allting ska vara för att min vardag ska fungera, du vet hur jag är och hur jag kan vara. Du har hjälpt mig så mycket genom mycket här i livet. Du har fått mig att hoppas, fått mig att tro, se mitt liv ur andra perspektiv som jag innan inte trodde fanns.

Vi har tillsammans kämpat, tagit oss fram, i med- och motgångar har vi tillsammans gått. När stormen dragit in över oss så har vi kramat varandra hårt för att inte tappa taget vilket har hänt ändå, men då har vi hittat tillbaks till varandra och det är här vi står nu och så ska det förbli. Vi ska alltid stå med varandra, aldrig tappa taget igen.

Jag älskar dig med hela mitt hjärta
Anna Caroline Sandberg!