Ingenting blir som man tänkt sig..
Men det kanske inte är meningen att det ska bli så heller? Nu får jag ta varje dag som den kommer. Jag kommer aldrig klara av att leva detta liv om jag inte börjar tänka i andra banor nu. Det går inte att göra som jag har gjort, hoppas och leva brett och vildt som jag själv känt för.

Jag är vuxen nu, 20 år, och snart flyttar jag till eget boende och ska ta hand om mig själv fullt ut (vilket jag egentligen redan borde gjort men jag har haft det så bekvämt) Jag kan inte fortsätta ha det som det varit. Jag går sönder! Om livet ska vara såhär så vill jag inte vara med.

Tänk så snabbt någonting kan vända. Ena studen mår jag bra och är glad, andra bara rasar allt och jag vet inte hur jag ska tackla allt detta. Klart att detta inte är den värsta tiden i mitt liv. Jag har gått igenom mycket som har varit svårare och jag har tagit mig igenom betydligt hårdare tider än såhär, visst har jag gjort det, men nu ska jag varken se framåt eller bakåt. Jag måste ta det stundvis, kämpa mig igenom stunden och inte oroa mig för någonting. I annat fall står jag bara stilla och trampar och kommer ingenstans.

Det är inte så jag vill ha det. Verkligen inte. Det är inte såhär jag vill leva mitt liv. Jag känner att någonting måste hända som hjälper mig att ta mig upp. Tre veckor kvar till flytten. Hela den långa tiden vill jag inte behöva vänta på att något positivt ska ske. Jag vill ha det nu, börjar bli otålig. Står knappt inte ut med denna frustrerande känsla. Vill hitta något som gör mig glad, som får mig att känna något extra, inte bara de vardagliga känslorna som jag känt nu ett tag. Vill känna något större, något bättre, som kan få mig på benen igen.
Vill inte längre stå och tveka på det ena benet för att sen övergå till det andra när jag inte längre orkar stå på det första..

Tankar som blir till en massa konstiga bokstäver sammanfattade blir till ord som bara väller ur mig just nu känner jag. Egentligen borde jag kanske välja ett annat ställe än detta att skriva det på. Men då känner jag även att orden tappar sin mening och jag lika gärna kunnat skita i att få ur mig dom i så fall.

Nej, nu ska jag ut och rensa tankarna en stund!

(Tack Jeanette att du ringde, som en räddare i nöden liksom alltid. Jag fick ur mig lite. Det fick även du. Världens bästa Jeanette är vad du är, en riktig pärla! ♥)



(En bild från min födelsedag. Jag & min älskade mor ♥)