bums -

2011-01-13
23:13:43

Tankar..

"Jag saknar dig. Jag saknar att känna din närhet. Jag önskar att jag fick bestämma, att jag kunde rätta till saker och ting så att våra liv kunde bli bra och att vi kan dela dom tillsammans. Att vi inte har två liv, att vi har ett. Att vi är ett. Att det vore som det borde vara. Att vi är där som då. På samma plats. Samma du. Samma jag.

Jag borde egentligen ge upp, sluta hoppas. Öppna ögonen, inte vara så blind. Jag borde se, borde lyssna. Men jag vill nog inte se. Är jag kanske för feg? För dum? Vill ha det bra. Vill att det ska fungera. Vill inte tänka framåt, men ändå är det det jag vill.
Allt jag gör är att tänka tillbaks. Till det som var då, istället för att se det som är nu.

Jag vill nog minnas, leva på hoppet och aldrig sluta tro. Men det känns som att jag faller. Det passar bara när du vill. Allting flyter bort. Det som borde vara 'vi' sjunker bara djupare ner.

De känslor som borde finnas på djupet, de borde vara ömsesidiga, men de kommer bara ifrån mig.
Du är en kall person. Du är nog en sån som inte tänker alls men som samtidigt tänker på förmycket för att ha tid att ägna åt oss.

Men jag vet också att du en dag kommer stå där, fri att göra vad du vill och frågan är då, vilken väg är det du väljer? Är det för mig värt att vänta på? Ska jag stå kvar för att sedan ta risken att i framtiden se dig gå? Att du väljer vägen bort. Att vi mer och mer glider ifrån varandra och aldig hittar tillbaks.
Jag vet inte själv hur jag ska se på saker och ting. Jag vet inte själv hur jag ska lita på oss.

För om jag inte litar på mig själv. Och jag inte litar på dig. Var finns då meningen med att stanna kvar?.."

Allmänt / 0 kommentarer