Har precis varit nere i tvättstugan, nu ska jag bara vänta i en timme tills jag ska ner igen..

Idag känner jag mig jättekonstig. Kan inte riktigt förklara hur eller på vilket sätt. Jag har svårt att andas och det spelar ingen roll hur mycket ventoline och bricanyl jag är suger i mig, det är tungt att andas ändå. Känns som ett tryck av ångest i mitt bröst. Det är nog den ångesten som gör så jag får svårt att andas. Kan inte riktigt fokusera mina tankar. Vet inte ens om jag har några.. Känns som att hjärnan sitter utanpå och är ur funktion. Vill inte tänka. Vill inte tänka på att tänka eller på något annat heller för den delen. Vill egentligen inte göra någonting för tillfället. Inte idag. Idag vill jag bara vara, kanske inte ens det.
Har ingen ork. Kan inte ta mig för någonting. Knappt sovit i natt. Inte fått mycket sömn vilket jag känner att min kropp skulle behöva. Såna här dagar vill jag bara dra något över mig, stänga mig inne och försvinna. Inte vara kvar. All min ork går åt till att andas. Kan inte förstå hur man ska behöva anstränga sig för en sådan, egentligen självklar, sak.
Känner ingen livsglöd, känner ingen uppskattning.
Känner mig bara liten, instängd och otillräcklig.

Hoppas på imorgon: Ny dag, nya tag..