Åh äntligen börjar jag komma på fötter igen. Har haft två helt flippade dagar/kvällar/nätter bakom mig tillsammans med tre underbara personer som jag tycker så mycket mycket om!
Jag har fått känna mig lyssnad, förstådd och uppskattad. Inte visste väl jag att dessa känslor verkligen fanns?
Och jag har ett pirr i magen, mmh varför har jag egentligen det?
Tackar Gud för att jag gjorde bort mig så jag fick upp ögonen för andra vägar i livet, jag backar några steg, med vilja och med flit, för att jag ska kunna komma in på rätt bana, en väg som leder till en stig, dit kanske jag vill gå. ;$

Vem sa att livet alltid var lätt? Det vet jag att det inte är, men jag älskar varje dag som jag vaknar upp och får känna mig såhär. Omtyckt och uppskattad för precis den jag är. Och jag vill inte längre dölja känslor, vill inte att saker och ting ska skjutas upp som jag låtit det göra på senaste tiden. Jag vill ge, GE utav allt det jag så länge hållit inne. OH så nöjd jag är.. Ett hjärta på mitt samvete, nu är mitt helt igen! :)

Och idag blir lilla Lorenzo 2 månader. Oh, så snabbt tiden går!