Jag har sån ångest. Önskar att jag kunde spola tillbaka tiden. Till i fredags förmiddag skulle räcka. Bara att jag skulle hoppat sönder min mobiltelefon och inte druckit. Det hade räckt med att ändra på det!

Och så önskar jag att jag inte vore så feg, att jag skulle gjort som en vän sa åt mig att göra: Berätta om mina känslor för en viss person. För nu är det försent. Nu kommer jag aldrig kunna berätta det! Åh, jag blir tokig på mig själv. Att jag alltid ska ställa till det för mig själv. Jag förstår inte vad problemet är!!
Nu är allt förstört tackvare min lilla lilla ärthjärna och att jag inte tänkt klart innan jag ger mig in på saker och ting! Vill bara skrika rätt ut!!!!!!!