Du har gjort det så svårt för mig. Jag har legat sömnlös i många nätter och tänkt på dig.
Gått långa vägar, konstiga tider i kyla och ruskigt väder för att få träffa dig, se dig för bara några sekunder. Jag har känt att en kram varat i en evighet trots att den bara existerade i några få sekunder. Jag har känt din värme trots att vi båda varit ute i kyla.
Du har många stunder fått mig att le trots att du inte sett, trots att jag skyllit på annat, att mitt léende inte haft någon betydelse när jag egentligen borde talat om för dig att hela betydelsen, det är du!

Jag har låtsas vara i en annan värld, den världen alla andra lever i när jag varit någon helt annanstans, uppe bland molnen och svävat för att få titta på dig utan att du någonting märkt.

Jag älskar dina ögon men jag vågar knappt se in i dom. Jag är så feg, så rädd. Jag vill inte förstöra det som är, det som alltid har funnits där. Jag måste släppa på tankarna, jag måste försöka. Jag tror inte att jag kommer lyckas. Men jag måste försöka. För min egen skull, för din skull, för våran skull..




You make me crazy!